"Mitt liv är bara mitt! "



Det är nu som livet är mitt! Varför kan jag inte få leva det då?
Jag har aldrig glömt vem jag var, jag har bara låtit det sova, kanske hade jag inget val. Bara vill gärna finnas kvar. Klamra sig fast. Vara så väldigt accepterande. Ja men det är ju för att orka, inte alltid bråka.
Jag vill känna att jag levt mitt liv! JO tack, minst sagt vill jag det. Men så svårt när man blir så begränsad på något vis. Fast hållen.En sviken fågel i bur: Så hette det och så var det! Det är ändå vägen jag valt i förtröstan långt bort om orden, som har visat en liten bit av den himmel jag aldrig nått. Veta att jag räcker till. Så sällan man gör det .Man kämpar och kämpar och ändå så blir det aldrig väl. Alltid så mycket mer att göra , alltid så mycket mer att slita för.
Jag vill leva lycklig för att jag är jag. Kunna vara stark och fri. Jag vill , jag vill jag vill.Men jag får väl vänta, vänta som alltid. Det kommer. Jag ska inte klaga jag har någon som saknar mig. Men man vill ju alltid ha allt!
/ Kajsas sång!

M I T T L I V Ä R B A R A M I T T !


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback