...Ur charlotte löwenskölds brev..
"Jag drar undan gardinen ,blickar upp mot stjärnorna och månen som lyser in i mitt lilla rum. En förgången skrubb i ett hus som tronar på svunna tider. Jag tänder några ljus, huttrar i den kyliga och klara vinternatten. Jag drömmer mig bort till rosor, lummiga trädgårdar, vackra damer och pojkar som gentlemänn. Något som är i dag från svunna tider. Jag har alltid vetat vad som väntar förväntning och ändring. Stjärnorna jag ser på bär på så många minnen, hemligheter och historier från förr, om de ändå kunde berätta.Jag drömmer mig bort till rosor och blad, till stjärnor och änglar , fantastiska vintrar i mitten av 1700-tal. Gud vet att jag måste börja leva mitt liv emn det är svårt. Drömmar är lättare att bo i ,än en dag då du måste möta verkligheten. Klockan tickar snart blir det en ny dag, ännu en dag längre bort från rosor och blad, stjärnor och änglar och fantastiska vintrar i mitten av svunnet 1700-tal. Jag drömmer mig bort till en värld där det fortfarande är tilllåtet att drömma, där allt inte är upptäckt och hittat. Där det fortfarande finns plats för sägner och sagor, historier och inte dne vetenskapliga teorin förstör allt. Dröm du stjärna medans du ännu får. Dröm medans det fortfarande finns plats för det. Dröm och sluta aldrig att göra det. "
Kommentarer
Trackback