vad är det att vara helt förälskad i någon som är en dröm?
´Jag skulle tro att det är något likt detta:
"Han är säkert lyckligare med någon annan. som är mer världsvan , smalare , snyggare och mer spännande han är värd någon sådan. Det finns väll ingen som vill ge mig det han gav mig i åtta dagar. Åhh vad jag saknar han. Jag säger till alla att det finns inget kvar i hjärtat men han är fortfarande där. Och det gör så ont Det värker. Saknad gör att det värker i armar huvud hela min kropp. Jag saknar hans händer , armar och hans underbara kramar det var något beskyddande över dem. Och inte tala om hans ögon det var de djupaste jag har sett. Det var 51 dagar sen han gick in genom hans dörr och jag såg han försvinna , föralltid känns det som nu. Jag vet inte i fall det är mycket med 51 dagar eller inte. Denna dag som alla andra dagar vaknade jag med en gnagande känsla. En längtan en saknad en känsla av att man vill ge så mycket till någon. Jag är helt såld helt uppslukad helt besatt nästan jag kan inte göra något annat än att ägna min tid till han..jag äter sover och tänker jag kan inte tänka på nåpgot annat än honom. Jag har ljugit för alla. Att säga att jag inte är kär är en lögn. Men det var inget illa menat jag lovar. Så att ingen skulle behöva betynga sina tankar med mina problem med han. förlåt alla . Varför är det alltid jag som förpestar min tillvaro? Jag är inte som mina vänner jag är aldrig nyttig, klock och vis ,aldrig riktigt glad kan aldrig vara tyst och Gudfruktig. Istället är jag kraftig, onyttig , eprimerad, bitsk, högljud , galen och lämnar inget ät Gud. Varför är jag, jag. varför kan jag inte vara någon annan.
Hjälp vad mitt hjärta värker. Jag tror att jag går in i en känslosam kolapps snart. Nu vet jag i alla fall vad det betyder att vara sjuk av kärlek som det står i högavisan. Och att längta värker. Varför är livet så lätt för vissa och så svårt för andra. Någon har brutit min själ i två delar. I fall jag var hos honom nu skulle jag ge allt vad jag har. Jag lovar ! Göra allt i min makt för att han skulle varaså lycklig som möjligt. Visa allt öpnna mig som jag har gjort så många gånger förut för han. Ta hand hand och aldrig släppa den, kyssa han och aldrig gå. Han har fått en del av mitt hjärta i fall jag hos han nu skulel jag ge hela. Jag skulle kunna slita ut min själ för att lämna den. Blicka in i hans ögon och aldrig blinka så jag inte missar dem en sekund jag skulle aldrig sluta titta. Jag skulle ge allt till honom i fall jag fick träffa honom men nu är det så att han bor flera mil flera hundra mil härifrån en helt annan värld. En oändlighet bort. I bland känns det som om jag fortfarande känner hnas hand i min , hans röst som viskar något till mig och småler. En tryg arn omkring min midja som drar mig närmre han. Hans hår kittlas mot min kind när han lutar sg emot min axel. Sen drar han handen geom mitt hår. Sätter sig upp igen tittar på mig och ler medans han säger :
- Jises you ARE CRAZY!
Och så plötsligt kommer bilen som tar mig långt i från honom bort över hav och berg till en helt annan värld till något som folk kallar mitt hem men det känns inte som det. Mitt hjärta är kvar hos han han håller det fortfarande och släpper inte det förrän jag ger honom tilllåtelse. Hur kan man glömma någon man har gett sitt hjärta..
Ur en annan prinsessas dagbok. ........
"Han är säkert lyckligare med någon annan. som är mer världsvan , smalare , snyggare och mer spännande han är värd någon sådan. Det finns väll ingen som vill ge mig det han gav mig i åtta dagar. Åhh vad jag saknar han. Jag säger till alla att det finns inget kvar i hjärtat men han är fortfarande där. Och det gör så ont Det värker. Saknad gör att det värker i armar huvud hela min kropp. Jag saknar hans händer , armar och hans underbara kramar det var något beskyddande över dem. Och inte tala om hans ögon det var de djupaste jag har sett. Det var 51 dagar sen han gick in genom hans dörr och jag såg han försvinna , föralltid känns det som nu. Jag vet inte i fall det är mycket med 51 dagar eller inte. Denna dag som alla andra dagar vaknade jag med en gnagande känsla. En längtan en saknad en känsla av att man vill ge så mycket till någon. Jag är helt såld helt uppslukad helt besatt nästan jag kan inte göra något annat än att ägna min tid till han..jag äter sover och tänker jag kan inte tänka på nåpgot annat än honom. Jag har ljugit för alla. Att säga att jag inte är kär är en lögn. Men det var inget illa menat jag lovar. Så att ingen skulle behöva betynga sina tankar med mina problem med han. förlåt alla . Varför är det alltid jag som förpestar min tillvaro? Jag är inte som mina vänner jag är aldrig nyttig, klock och vis ,aldrig riktigt glad kan aldrig vara tyst och Gudfruktig. Istället är jag kraftig, onyttig , eprimerad, bitsk, högljud , galen och lämnar inget ät Gud. Varför är jag, jag. varför kan jag inte vara någon annan.
Hjälp vad mitt hjärta värker. Jag tror att jag går in i en känslosam kolapps snart. Nu vet jag i alla fall vad det betyder att vara sjuk av kärlek som det står i högavisan. Och att längta värker. Varför är livet så lätt för vissa och så svårt för andra. Någon har brutit min själ i två delar. I fall jag var hos honom nu skulle jag ge allt vad jag har. Jag lovar ! Göra allt i min makt för att han skulle varaså lycklig som möjligt. Visa allt öpnna mig som jag har gjort så många gånger förut för han. Ta hand hand och aldrig släppa den, kyssa han och aldrig gå. Han har fått en del av mitt hjärta i fall jag hos han nu skulel jag ge hela. Jag skulle kunna slita ut min själ för att lämna den. Blicka in i hans ögon och aldrig blinka så jag inte missar dem en sekund jag skulle aldrig sluta titta. Jag skulle ge allt till honom i fall jag fick träffa honom men nu är det så att han bor flera mil flera hundra mil härifrån en helt annan värld. En oändlighet bort. I bland känns det som om jag fortfarande känner hnas hand i min , hans röst som viskar något till mig och småler. En tryg arn omkring min midja som drar mig närmre han. Hans hår kittlas mot min kind när han lutar sg emot min axel. Sen drar han handen geom mitt hår. Sätter sig upp igen tittar på mig och ler medans han säger :
- Jises you ARE CRAZY!
Och så plötsligt kommer bilen som tar mig långt i från honom bort över hav och berg till en helt annan värld till något som folk kallar mitt hem men det känns inte som det. Mitt hjärta är kvar hos han han håller det fortfarande och släpper inte det förrän jag ger honom tilllåtelse. Hur kan man glömma någon man har gett sitt hjärta..
Ur en annan prinsessas dagbok. ........
Kommentarer
Trackback